Tips från 80-talet: Body Checks

Under tiden jag filar på en Kampfzone-biografi passar jag på att slänga in en låt från det oöverträffade 80-talet. Body Checks var ganska typiska för årtiondet och på många sätt fantastiska i sin enkelhet. Basisten Willi spelar idag i inte lika roliga Pöbel & Gesocks.

Recension: Freigänger - Von Ganz Unten...

Freigänger, från Niedersachsen, släppte 2011 en hyfsad demoplatta i egen regi. Enligt rykten har bandet starka kopplingar till Oi!-orkestern Rampage. Fullängdaren Von ganz unten... (ung. längst underifrån) följer upp på ett helt okej sätt, även denna gång på eget bolag.
Gitarrdriven punk med deutschrockinfluenser (oavsett hur mycket de tar avstånd från fenomenet i ironiska Berg und Tal)  erbjuds och min första tanke är att bandet hade tjänat på att använda kompgitarr oftare. När gitarristen svävar ut från de vanliga rockackorden blir ljudbilden lite tunn.

Texterna hatar allt och gnäller ovanligt mycket om hur utsatta de är som band, vad de blir attackerade för är mer oklart. Supa och hata polisen är trots allt tämligen vanliga texter. Mest gnäll, nåja.

Fick die Welt (knulla världen) heter favoritlåten. Wish the lads were here av Skullhead respektive Red London tolkas utan att imponera. Skivan avslutas dåligt med en riktigt trist ballad.

Om du gillar Oi! och Böhse Onkelz bör du nog slå till innan de 500 exemplaren tagit slut:

Adler-Versand
Pure Impact
Skinhead Service

Skivtips: The Skinheads Come Back!

Det har hänt att någon frågat mig vad man borde köpa in för att bäst få en bild av den tyska scenen. Samlingsplattor är väl inte högsta mode men en som står pall sedan 7-8 år är The Skinheads Come Back! från Streetfight Records.

För den som gillar tysk RAC bjuds här fyra av de bästa banden från 2000-talet, Kommando Skin, Faustrecht, Selbststeller och (nåja, österrikare) Tollschock.
Inga dåliga låtar och flera utmärkta covers. Några av texterna är på engelska men verkar i ärlighetens namn rätt hafsigt skrivna (och tilltalar nog mest klubben för vithetens bevarande).

Många favoritlåtar men titelspåret sticker kanske ut mest.
Utsålt från de ställen jag brukar besöka, men kolla själv eller ladda ned.

Recension: Smart Violence - Hard hitting skinhead rock

Åttaspårs, fabrikspressad demo med sånginsats från nyligen insomnade Angry Bootboys.
Precis som gällde det föregående bandet presenteras ganska rå musik, till soundet likt sydtyska Faustrecht. Smart Violence har lite mer oborstade låtbyggen, lite mer klistriga gitarriff och mer allsångsvänliga refränger. Den kritiskt lagda anser kanske inte utan täckning att det låter lite väl mycket Angry Bootboys. Inget fel i det, men det kräver såklart inte ett nytt band.

Texterna är lagom välskrivna texter om en dystopisk framtid, polisen och subkulturen, allt med en ganska tydlig clockwork-tematik.

Condemned 84-klassikern Skinhead tolkas  utan att göra några större avtryck, bästa spåren är Albtraum in Orange (mardröm i orange) och  A.C.A.B.

Tunn men snygg booklet, limiterad till 599 ex. och värd ett inköp.

Oldschool Records 
Adler-Versand 
Freedom Fighter 

Recension: Stomper 98 - ...Bis Hierher! (2012)

Stomper 98 har jag haft ett lite komplicerat förhållande till. Deras tre hittills släppta fullängdare har alltid bjudit på guldkorn. Generellt tycker jag ofta att deras covers har varit bättre än deras hemsnickrade låtar, något som kanske inte är en riktig kvalitetsstämpel.
Antisocial, som släpptes förra året, var kanonbra om man bortser från Randale Records pinsamma "superlimiterade split-ep-serie", som placerar dem tillsammans med scenens mest onödiga bolag Rebellion, aldrig främmande att släppa gammalt, redan inspelat material på 200 ex digipack i tre olika färger.
Förväntningarna på ...Bis Hierher! (än så länge) var alltså höga. Tyvärr lever de inte upp till föregångaren, men skivan bjuder som vanligt på ett par mycket trevliga låtar. Bandet erbjuder föga förvånande återigen på upptempolåtar, ofta kryddade med saxofon, utan att släppa in särdeles mkt ska i musiken.
Favoritlåtarna heter Kategorie Oi!, 40 Jahre (40 år), Löwenherz (lejonhjärta), Heartbeat och uppföljaren till klassiska Ochsensong som inte är odelat positiv till ordningsmakten.
Slå till om du gillat de tidigare alstren, annars hade jag prioriterat att köpa in Antisocial.

Skivan kan köpas av Randale Records och Bandworm Records  (som också verkar gilla kommers).
Finns även att lyssna på i digital form.

Skivtips: VA - For the love of rock'n'oi! (2012)

En tredjedel tysk, en tredjedel brasiliansk och en tredjedel finsk splitskiva där förvisso både The Prideful och Bronco Army levererar habil musik men hamnar helt i Shaven Heads bakvatten.

Min första kontakt med Shaven Heads var på samplern "United skins for freedom of speech" där de var representerade med två av skivans bästa spår.
Trion från Nordrhein-Westfalen erbjuder ett klassiskt sound som sprunget ur 80-talet. Det är inga onödiga taktbyten och riffen har man sannolikt hört förut.
Textmässigt är det också precis som vanligt vad gäller den tyska "gråzonen". Det är kult, öl och lagom spetsiga attacker, främst riktade åt vänster. Sångaren gör ett kanonjobb och behöver knappt de obligatoriska körerna till hjälp.
Favoritspåren heter Wir sind Skinheads (vi är skinheads) och Auf in den Kampf (ut i strid) men det är jämhög nivå rakt igenom. Ett absolut köptvång.

Tyvärr verkar bandet ha lagt ned sedan 7"-vinylen Wochenende/Alter Freund kom ut för en tid sedan.

Skivan köps med fördel direkt från Skinhead Service/Skinhead Beat Records men finns såklart på Pure Impact och säkert en och annan svensk affär med tvivelaktiga motiv.

Skivtips: Open Violence - Skinhead Rules (2011)

En av de absolut roligaste nykomlingarna (nåja, bandet...) på tyska scenen är Open Violence från Sachsen-Anhalt i östra Tyskland.
Delar av bandmedlemmarna spelar i det mer rockinspirerade Last Riot och några av dem har bakgrund i Kampfzone, som lagt ned sedan några år. Mer om de båda i senare inlägg.

Skivan är fyra låtar lång och finns släppt på 12" (250 ex.) och CD, båda utgivna av Pure Street Rock'N'Roll Records.
Redan från första tonen anar man att det är mer Kampfzone än Last Riot, mer Oi! än "gaturock". Trots att jag gillar nästan allt Kampfzone givit ut så känns det också trevligt att hardcoreinfluenserna inte tillåts ta över.
Inledande Armes Deutschland (arma Tyskland) går till rask attack (så som bara tyskar kan) med en härligt skeptisk text kring pengar och profit levererad i bästa lagom raspiga Störkraft-stil.
Letzter Aufstand (sista upproret) bjuder på ett utmärkt versbygge men en väl förutsägbar refräng. Låten innehåller inga textmässiga överraskningar men är åtminstone inte uppenbart illa skriven. Skivans svagaste spår.
Titelspåret Skinhead rules däremot är en föredömligt skriven hyllning till subkulturen. Låten däremot är till en början svårlyssnad affär men klaffar ordentligt efter ett par genomlyssningar. Skicklig bas och träffsäkra gitarriff.
När man misstänkte att  höjdpunkten var nådd stjäl avslutande Kampf ohne Ende (kamp utan slut) showen. Liksom tidigare låtar sprids ingen onödig optimism bland textraderna och den vemodiga gitarren skapar en mycket effektfull spänning som bryts intressant med välplacerade break.

CD:n hittar du hos i skrivande stund hos Adler Versand eller Pure Impact, LP:n hittar du hos Dim.